Tisdag
Jag känner att hela min kropp vill skirka ut allting, allt som man känner och hör.
Varför skriker jag inte?
Varför håller jag bara tyst och försvinner in i ett hörn?
Varför gör jag inget åt min känsla?
Helt enkelt, varför skirker jag inte?
Jag skriker inte för jag är rädd att folk kan se mig.
Jag skriker inte för jag behöver ingen hjälp.
Jag skriker inte för jag kan få ont i halsen.
Istället går jag runt och skriker inombord åt mig själv.
Att skrika åt sig själv är inte snällt, men att skrika på hjälp är som
ett skrik på uppmärksamhet.
Uppmärksamhet är inget jag vill ha.
<3
Thats life, thats what all the people say.
Protip föresten, dra ut i skogen och skrik så jävla mycket du vill, det hjälper!
men det kanske är bra att skrika ändå iaf, så får man det ur sig. Love you <3
meh, vi vill ju se dig oavsett om du är glad eller inte!
gå i natten, kus' bästa tips!!
